Kunskap och lärande ur ett vuxenutvecklingsperspektiv

Behövs mer ordning och reda i skolan? Eller är det mer självständigt lärande som är vägen framåt? Det kan hetta till i skoldebatten, då kan det kan vara bra med nya perspektiv och sätt att förstå debatten på.
I videon och blogginlägget nedan berättar författaren Kristian Stålne vad forskningen inom fältet vuxenutveckling kan bidra med i skoldebatten.

Sex språk för kunskap och lärande

Om ni har följt skoldebatten och frågan kring kunskapssyn, så verkar det finnas två olika läger. Först ett som betonar självständigt lärande och att läraren ska vara mer som en coach och sedan ett annat läger som tycker att det här är postmodernt flum. Att man istället ska fokusera på faktakunskaper och att läraren ska vara en auktoritet som står för ordning och reda. Det här verkar väldigt svårt att få ihop. Så vem har rätt av de här? Och vad kan ett vuxenutvecklingsperspektiv tillföra i den här frågan?

Här tänkte jag ta hjälp av en modell av Erik Jan van Rossum och Rebecca Hamer som heter Sex språk för kunskap och lärande. De gjorde så att de frågade ett tusental lärare och studenter: Vad menas med att förstå någonting? Och vad är en bra lärare? De fick väldigt många olika svar, de kategoriserade dem i sex olika högar enligt ökande komplexitet. Så jag tänkte kort gå igenom tre av de här språken.

Till att börja med, språk nummer två, som handlar om att lära sig kunskap och att lära sig nya fakta. Viktiga fakta är det som läraren bestämmer kommer på provet, så där är fokus för de elever som lär sig enligt det här sättet. Läraren är en auktoritet, står för ordning och reda och levererar rätt fakta.

Efter det kommer ett annat språk som de kallar för tillämpning. Och då fokuserar kunskapen inte bara till att kunna reproducera någonting på ett prov, utan att kunna tillämpa det och använda det till exempel i en yrkesroll eller för att lösa problem. Hur går lärande till enligt det här synsättet då? Jo det går till så att man tränar, man följer checklistor eller formler och sätter in värden och kommer fram till slutgiltiga svar som antingen är rätt eller fel.

Nästa språk, det fjärde, betonar just självständigt lärande. Eleven eller studenten ska självständigt ta till sig kunskap, söka kunskap, organisera kunskap, förstå hur kunskapen är uppbyggd och självständigt se mönster och helheter. Läraren ska ur det här synsättet vara mer som en coach som stödjer lärandet.

Vilken kunskapssyn är rätt?

Så vilken av de här är då rätt? Är det så att de senare har kommit längre i sin intellektuella mognad eftersom de förespråkar ett mer komplext synsätt på kunskap? Nja, inte nödvändigtvis. Det kan vara så att de som förespråkar faktakunskaper är medvetna om att det är det som de eleverna klarar av på den nivån.

Så utifrån ett vuxenutvecklingsperspektiv är svaret ett rungande ”det beror på”. Det beror på vad studenterna är redo för, det beror på ämnesområdet och det beror på vad man kan kräva – man kanske kan kräva högre nivå av komplexitet på universitet och högskolor till exempel.

Så utifrån ett vuxenutvecklingsperspektiv är svaret ett rungande ”det beror på”.

Min rekommendation utifrån ett vuxenutvecklingsperspektiv är att lära sig de här olika språken och se dem som olika perspektiv som alla är nödvändiga för att förstå lärare och för att förstå studenter, kunna kommunicera vilka krav det är som gäller här och nu.

För att läsa mer om detta, se läshörnan på min hemsida www.komplexitet.se. Eller läs mer i min bok Vuxen men inte färdig som ni kan beställa från hemsidan www.fabriciusresurs.se eller från Bokus eller Adlibris.

Tack till Kristian Stålne för att dela med sig av sin kunskap i denna video och detta blogginlägg. Titta / läs gärna Kristians andra videos och blogginlägg – klicka på taggen 
”Kristian Stålne” nedan för / på sidan av detta inlägg.