Du, jag och Regeringskansliet har ett problem!

I en debattartikel i DN med namnet Revir på regeringskansliet hindrar långsiktig politik beskriver den tidigare framtidsministern Kristina Persson något otroligt problematiskt. Hennes beskrivning av regeringskansliet visar på en dysfunktionell organisation, som styrs av revirtänkande och stuprör, som gör att det långsiktiga och strategiska arbetet aldrig får slå rot. Det finns ambitiösa målsättningar t.ex. om ett fossilfritt välfärdssamhälle, en målsättning som innebär stora omställningar. Men vad görs helt konkret, vart sker den stora förändringen? Kanske inte alls…

”Alla försök hittills att föra in ett brett och långsiktigt perspektiv i regeringskansliets arbete har i huvudsak mynnat ut i ’business as usual’.”

Citat är hämtat ur Kristina Perssons debattartikel och visar på något väldigt allvarligt, men också något som vi alla kan känna igen oss i. Vi känner igen det här från organisationerna vi arbetat i och från många områden av våra egna liv. Alla omstruktureringar som i slutändan inte förändrade någonting, alla nyårslöften som glömdes bort ett par dagar eller veckor senare när rutinen tog över osv.

Det är svårt att förändra på riktigt! Och det är extremt frustrerande när man ser att det finns problem som man måste ta tag i, saker som inte fungerar bra – oavsett om det är i ens relation med partnern, på arbetsplatsen eller i samhället i stort – och man ser att det inte görs någonting, det händer ingenting på riktigt. Kanske kör man igång någon ytlig förändring på arbetsplatsen för att åtminstone ha gjort någonting eller man ser till att ta disken hemma dagarna efter man bråkat om det etc. Men i längden förändras ingenting.

”Känslan av att regeringen inte övertygar, saknar visioner, strategier och idéer – är något som ofta verbaliseras i den allmänna debatten – bottnar enligt min mening i ett gap mellan dessa insikter och de handlingar som man faktiskt ser.”

Precis som den tidigare framtidsministern påpekar i debattartikeln i citatet ovan, så ser vi konsekvenserna av dessa ”icke-förändringar” som görs som svar på stora och viktiga utmaningar, i form av t.ex. politikerförakt, sjukskrivningar på arbetsplatser, stängda gränser, utanförskap, självmord och extremism. Vi har alla ett problem när vi som individer, organisationer och samhälle inte klarar av att skapa hållbara lösningar på de utmaningar vi ställs inför.

Man kan konstatera att det är svårt att göra någonting som verkligen är nytt. Oavsett hur viktig eller stor en förändring är, så faller vi gärna tillbaka på våra gamla vanor och letar lösningar i våra tidigare erfarenheter. Så ibland kan man verkligen undra om det överhuvudtaget är möjligt att skapa förändring på riktigt – hållbar förändring? Men när utmaningarna blir stora nog så har vi inget val – vi måste klara av det om vi ska överleva på planeten, som organisation eller kanske till och med som individer.

Så vad kan vi – du, jag och Regeringskansliet – göra för att förbättra våra chanser att verkligen klara av att skapa hållbara förändringar när utmaningarna kräver det?

Självklart finns det inga lätta eller självklara lösningar på det. Men något som har hjälpt mig och som säkert kan ge andra en hint i rätt riktning är universitetslektorn Otto Scharmers Teori U. Det är en teori, metod och ramverk där Scharmer och hans kollegor verkligen har försökt att undersöka vad det är som händer i förändringsprocesser. De har försökt att svara på stora frågor som: Vad är det som händer när det går bra och verkligen lyckas? Vad är det som händer när det inte händer någonting alls, trots storslagna planer och ambitioner? Hur upptäcker vi de små tecknen som visar om vi är på rätt eller fel väg? Hur kan vi göra för att bryta vanans makt och skapa innovation?

Teori U pekar på hur vi människor i hög grad styrs av vår egen ”autopilot”, våra vanor, rutiner och strukturer, eftersom det sparar energi. Det väldigt framgångsrikt när allt går bra – vi får energi och tid över till viktigare saker än att varje dag behöva fundera på om vi verkligen vill bo där vi gör, vilken väg vi ska åka till jobbet eller om man har rätt jobb och vänner. Men när vi ställs inför stora utmaningar så hindrar autopiloten istället de förändringar som krävs. Vi kan inte lösa flyktingkriser, finanskriser, klimatkrisen, äktenskapskriser eller att konkurrenternas produkter är mer attraktiva än våra på autopilot. Det går inte.

Så vi måste lära oss att bryta vanetänkandet och släppa autopiloten när situationen kräver det. Det Teori U gör är att ge ett språk, ett navigationssystem och konkreta metoder för att vi på ett kontrollerat och systematiskt sätt ska kunna arbeta för mer hållbara lösningar. Det handlar i hög grad om att lära sig se situationen man är i med nya ögon och om att våga se konsekvenserna av de egna handlingarna och våra sätt att organisera oss på i vitögat – för att på ett djupare plan känna och förstå behovet av förändring.

Vi känner igen det här från situationer i livet som tvingat oss att i kortare eller längre perioder sluta gå på autopilot. Det kan vara omskakande händelser som en närståendes död, en uppsägning, att få barn eller en särskilt betydelsefull resa. För många leder den typen av händelser till att man verkligen känner efter och funderar på om man lever det liv man vill och om det är meningsfullt, många gånger får man nya prioriteringar utifrån en vetskap om att vissa saker är viktigare än andra när det kommer till kritan. Och det gäller så klart även på samhällsnivå, där man kan använda Berlinmurens fall eller slutet på apartheid i Sydafrika som exempel på historiska milstolpar som vittnar om att hållbara förändringar faktiskt är möjliga.

Du, jag och Regeringskansliet står alla inför stora utmaningar på olika nivåer. Och självklart kan vi köra på som vi brukar – men förr eller senare kommer inga skygglappar i världen räcka till. Det går inte att låtsas som om klimatkrisen inte berör just mig, eller att obalansen i relationen till min partner inte berör just mig, eller att stressnivån på jobbet inte berör just mig – någon dag kommer utmaningarna ikapp oss. Och låter man det gå så långt, så ökar risken att det inte går att lösa – att det är för sent! Är det värt att vänta till dess?

Över 50 000 människor i världen samlades förra hösten kring en onlinekurs utifrån en delad önskan om att bli bättre på att skapa hållbara förändringar. Det kändes extremt hoppingivande! I dagarna börjar denna globala onlinekurs igen. Så ta gärna chansen att gå denna 8 veckor lång introduktionskurs till Teori U, helt gratis, den ges av ett av världens främsta universitet, MIT i USA. Första live-sändningen är torsdag den 15 september och kursen kan varmt rekommenderas till alla som är intresserade av att lära sig mer om hållbara förändringar, den funkar bra för privatpersoner, som fortbildning eller processhjälp i arbetsteamet / organisationen och så klart som ett angeläget tips till Regeringskansliet!

Anmäl dig gärna till onlinekursen som heter U.Lab: Leading From the Emerging Future – an introduction to leading profound social, environmental and personal transformation. Eller få ett smakprov på vad Teori U handlar om på den ca 90 minuter långa kursen Awareness-Based Systems Change with u.lab – How to Sense and Actualize the Future.

Vi på Fabricius Resurs har haft stor nytta av Teori U och har därför arbetat hårt för att det ska finnas en bok på svenska om Teori U. Här kan du läsa mer om boken Teori U – introduktion och perspektiv.

Av Liv Fabricius, redaktör på Fabricius Resurs